och vill bara tillägga: Jag har mognat med tiden och det som står längre bak i arkivet.. ja vad ska man säga. Det är inte riktigt jag längre. Och jag tycker vi ska fokusera på hur jag är nu!
och förrut var det mycket med hur vi skulle göra med barnet. Jag ville inte göra abort, men vem skulle ta hand om barnet? Inte kunde jag ta hand om det enligt alla... Men det är så jäkla synd att ett barn inte får ha sina RIKTIGA föräldrar i närheten, så jag valde att ta hand om henne.

Kan verkligen inte sova, men det gör inget har inga speciela planer imorgon. Och man måste vänja sig! eller hur?
Så fort jag la mig ner i sängen så slutade hon inte att sparka och det gjorde ganska ont så jag måste vara uppe ett litet tag till. Så här på kvällen brukar jag skriva ner mina tankar och så.
Vad tänker jag egentligen på?
Just nu tänker jag på vilken förändring som skett i mitt liv, att snart får jag Kelly.
Även fast jag aldrig träffat henne så är hon det bästa som finns för mig!
Hon var inte planerad, men jag tror att det var meningen att det skulle bli såhär.
Gud gav mig iallafall en chans att göra abort, men då var jag tvungen att bestäma mig på en vecka, men jag ville inte göra abort. Oavsett ålder jag skulle ha så är det ändå mitt barn, och det spelar ingen roll vad jag förlorar i livet och vad jag inte får uppleva. Jag kommer vara som vilken mamma som helst, bara lite yngre.
Mitt liv har förrut varit väldigt tragiskt, men det var en vändpunkt och jag blev lycklig. Vissa kanske inte förstår det eller varför, men den dagen ni skaffar barn kommer ni förstå!
Jag tappar inte tålamodet lätt och jag tror det kommer gå bra.
Jag tror också Kelly kommer få en bra uppväxt, ingen i min familj är bråkiga och stökiga eller har alkoholproblem eller röker. Och alla är väldigt nära varann.
Det finns ju sämre eller hur, även fast man är vuxen och har jobb.
Nu känner jag att jag börjar bli trött och ska försöka sova igen.
Ha det bra!

Ni dömer mig fortfarande för något jag gjorde för 2 år sen. Ni bedömer min mognadsgrad för något jag gjorde när jag var 12 år. Det är väl bra att jag hade moderskänslor redan då, det visar ju att jag vill bli mamma nu och inte blir tvingad till det bara för jag blev gravid.
Och denna graviditet var inte planerad. Så är det.
Och tyck inte synd om mig, tyck inte synd om mitt barn. Jag skulle tycka det var hemskare att göra abort när jag var så långt gången också. Det är min åsikt.
Jag är oftast en glad person, men ni är så negativa ibland!
Jag tycker heller inte att jag förstör mitt liv, jag lever det!

Guud vilken gammal bild! (12 år)

Haha jag tycker det är irreterande att folk inte har fattat att jag är i vecka 36 och det är helt omöjligt att göra abort.
Och det vill inte ens jag göra. Nu är det försent att göra abort så det är konstigt att ni fortfarande kommenterar "Tänk dig för ordentligt" och/eller "jag tycker du ska göra abort".
Ni verkar inte fatta att jag är riktigt långt gången och föder om cirka 3-4 veckor.
Det var det jag ville säga :)

För mig är det viktigt att ni inte tror fel! Så här utreder jag en del grejor:

*Jag har inte blivit våldtagen, överfallen kan betyda annat (alltså dom tafsa på mig och jag ville inte det och sen slog dom ner mig istället!)

*Jag blev inte gravid i malta(jag var i malta i juli och jag blev gravid i febuari)

*Jag tog tabletterna INNAN jag visste om att jag var gravid (och det var i samband med överfallet)

*Pappan till barnet vet om graviditeten(han bor i Sverige ja, och han är 18 år)

*Jag ska föda vaginalt (och BF är 5 december, inget datum för plannerat kejsarsnitt)

är det klart nu? :) Jag vet att det är kompliserat, så mycket saker på en gång men hoppas ni förstår!

Såhär ser kurvan ut nu på symfys fundus måttet. (det röda strecken).
Barnmorskan blev förvånad att livmodern var så stor!

Nu finns det en ny webbtidning som heter "Ungmamma", man kan läsa den på internet helt gratis!
Jag råkar vara med i det första numret, det är en liten intervju, så är ni intresserade ska ni kolla!

Så här ser tidningen ut!
För att läsa den Tryck här!  och sedan på bilden.

Var hos barnmorskan idag och Kelly är fortfarande rörlig. Tyvärr :/
Annat jag fick reda på var det här:

Fullgångna veckor : 35
Viktuppgång sedan vecka 33: 2 kilo (!!!!!)
Symfys-fundus mått: 34
Fosterljud: 141

Idag när jag vaknade hände något märkigt.
Vet ni vad jag tänkte?
"Oh shit jag kommer föda ett barn!" , "Jag kommer få ett barn!!".
Jag vet inte varför, men jag blev livrädd..
Jag vet att jag kommer kunna ta hand om henne men jag är så himla rädd för spädbarnsdöd!
Tänk om hon dör där i barnvagnen, när hon ligger i spjälsängen, när hon ligger på mitt bröst.
Folk borde inte berättat sånna här historier för mig. Jag är jätte orolig!!
Kelly är den jag älskar mest i hela världen! Och jag har inte ens träffat henne, men hon är min lilla Kelly Belly!
Och jag vill inte att något ska hända henne.

Känner någon igen sig?

Nu ska jag sluta med kolsyra för jag hörde att det är det som gör att kroppen samlar på sig vätska och man sväller upp! Som det hade hänt med min fot.. vill gärna att det försvinner för jag kan inte använda mina skor längre!

Det är värt ett försök!

-Hålla Kelly i min famn och kolla på henne(inte genom magen!)

-Kunna se vart jag rakar mig där nere

-Kunna klippa tånaglarna utan att bli andfådd

-Använda den där tajta skinnkjolen som hänger i garderoben! ( och alla andra tajta kläder!)

-Kunna äta utan att må illa

-Kunna sova på magen och på ryggen!

-Att inte vakna 2 gånger per natt för att gå på toaletten

-Att kunna knäppa jackan igen

Kluddade lite på bilden. Det ser omöjligt ut, men jag ska nog klara det.
rr..rr...rig..right?
Vi får väl se hur det går..

Jag är så glad att ni säger att jag är stark, jag blir verkligen jätte glad!
Och jag vill bara säga, till alla er där ute som har gjort abort. Ni är också starka! För jag skulle aldrig kunna göra abort, det är riktigt starkt gjort!
Vi alla som haft ett barn i magen, vi är starka! Missfall, fött barn, gjort abort, vad som helst.

Jag tycker ni alla är starka! Vad ni än varit med om. Gravid eller inte. Barn eller vuxen.

Det är kanske inte så känt att gravida blir svullna i hela kroppen! Det kanske är för att om man blir det stannar man helst hemma och inte berättar för någon. Men nu ska jag berätta, mina fötter har svullnat!

Min mamma hade också så under graviditeten. Det är bara fyllt med vatten. USCH!
Sexigare kan det inte bli..

Diagnos från sjukhuset:

Här kan man se att sjukhuset gjorde gravidtestet. Lite längre ner står det 15/7, alltså  15 juli släpptes jag från sjukhuset. Och då betyder det att några dagar innan fick jag reda på graviditeten.

Imorgon är det ju skola och sedan är det höstlov! Skönt! Det var plannerat att jag inte skulle gå längre, att jag skulle ta lite mammaledigt efter höstlovet men jag tycker jag mår så pass bra att jag fortsätter gå i skolan någon vecka till! Vill få klart vissa saker, och man måste ju vara lite social också!

Idag var gränsen att jag inte kunde knäppa kjolen, jag kunde men jag ville inte att Kelly ska bli tryckt på något sätt så jag kom på världens smartaste grej! Som troligen andra gravida också kommit på.. att ha en liten snodd emellan :)

Om jag får säga det själv.. tror jag att Kelly kommer få världens bästa mamma! Som sagt är jag på väldigt gott humör idag och inget kan förstöra det!
Jag kommer bli en perfekt mamma, kommer ta hand om Kelly så himla mycket och uppfostra henne och jag kommer absolut inte lämna henne.
Jag längtar efter henne så himla mycket!

Från Dagboken :

17 Maj 2010

Hej dagboken!
Asså usch vad jag mår illa! Känns som om jag kommer spy när som helst och jag känner mig riktigt yr!
Och så jävla ont i magen också! Gud, håller jag på att bli sjuk?
Jag känner mig ledsen för ingenting óch ingen förstår mig!!! Eller asså kan inte förstå mig själv just nu.. det här känns inte som jag.

Bild från Konfirmation - 29 maj

Längtar efter att Kelly ska komma. Ska ta kort på henne varje minut så jag inte missar något!

Tycker ni det är fel att lägga ut bilder på henne på bloggen, tycker ni att jag hänger ut henne?
Jag skulle inte tycka det..

Jag som bebis och min syster Janina :)