Slemproppen gick förresten igår. Jag tänkte "Åh nej ska hon födas på min födelsedag?" . Det skulle vara lite för konstigt.. Men det är ingen fara.. Inga andra tecken på förlossning.
Men den gick iallafall!
Och det kändes minsann!

Var i Vecka 28 på den här bilden

Så här ser symfys-fundus måttet ut den här veckan. Man mäter måttet på livmodern. Så man kan se om det är ett stort eller litet barn :) Kolla vad långt upp den röda pricken ligger! (Den röda linjen är mina mått) .
Barnmorskan tror det är en låång bebis :D

Kelly är nu RUCKBAR. Det betyder att hon inte är rörlig, men inte fixerad. Något mittemellan. Barnmorskan sa att hon sjunkit ner jätte mycket. Så Kelly gör framsteg :D
Annat från mitt protokoll :

Fullgångna graviditetsveckor: 37
Viktuppgång sedan vecka 35 : 0 kg
Symfys-fundus mått: 36
Fosterljud(hjärtljud) : 153
 
Sen fick jag ta ett liten blodprov i armen och ett i fingret. Aj vad jag inte gillar det!

Nu börjar jag bli lite mer nervös inför förlossningen. Nu på slutet börjar dom här "rädslorna" komma.
Själv hade jag navelsträngen 4 VARV runt halsen, och det var ett mirakel att jag inte blev strypt. Jag föddes på en söndag så gud var med mig. Är så himla rädd att det ska hända med mitt barn, sen är jag också rädd för spädbarnsdöd. Finns så mycket att oroa sig för.
Men jag är inte rädd för smärta, förlossningen kommer säkert går bra, men man vet ju aldrig. Det blir ju inte alltid som man tänkt sig.
Jag känner att hon vill ut iallafall. Det ser ut att vara väldigt trångt, hur kan hon vara en stor bebis? Hur får hon plats :O
Max en månad kvar, minst ... hon kan komma när som helst!
Känns som jag väntat i evigheter.

Åh vad söt jag var när jag var liten :) Haha aw asså tänk att jag har varit nästan lika stor jag hunden..

13 Juli 2010

Det första dom gjorde när dom fick reda på att jag var gravid, var att lägga mig ned på en bår och ta upp min tröja.
Dom satte på ultraljudsmaskinen och visade mig hur min bebis såg ut.
"Där är hjärtan, där är benstommen, där är..." sa dom till mig.
"Hmm.. det ser ut som du är i vecka 20!"
Jag var alldeles för chockad för att ens säga något.
Sedan när ultraljudet var klart så lades jag in på en avdelning med bara gravida kvinnor.
I rummet fanns bilder på bebisar och gravida kvinnor och i sängen brevid mig låg en kvinna som skulle föda snart.

Sjukhuspersonalen kom fram till mig och sa "Allt kommer bli så bra, du och din bebis kommer få det så bra!" , och så bad hon mig ta upp min tröja igen för att lyssna på bebisens hjärtljud. Hon höjde till högsta volym på sin lilla apparat så hela sjukhuset kunde höra min lilla bebis.
"Åh så fint det låter, hon verkar så frisk!" sa sjuksköterskan till mig.'
Jag log åt henne, men jag vet inte varför. Jag var fortfarande så chockad, jag var så långt hemifrån som möjligt, jag var ensam och trött och hade ingen anning vad jag skulle göra.
Vad skulle hända nu?
I all denna galenskap var jag helt ensam, ingen att prata med, ingen att lita på, ingen som kunde ge mig stöd och ingen jag kunde få råd ifrån.
Men jag behövde inte någons hjälp, jag kunde fatta ett eget beslut.

Det skulle vara helt sjukt om alla tyckte likadant! Så jag accepterar era åsikter.
50 % skulle tycka att jag var en hemsk person om jag gjorde abort i vecka 20, och 50% tycker det är hemskt att jag behåller barnet.
Vad jag än skulle gjort så skulle folk tycka jag är en hemsk person, bara för jag gjorde det lilla misstaget, att en endaste gång inte använda kondom.

Men nu är det ju min åsikt som räknas.
Och inte era.

Asså jag börjar bli riktigt trött att ni tjatar om att Kevin våldtog mig!  HAN HAR INTE GJORT DET! Asså för mig så är det fel ordval eftersom det var frivilligt, men om ni tycker det är en "våldtäckt" så kalla det för det då. Men iallafall:
Det var någon som kommenterade "kan inte någon tipsa polisen??" , men herregud, du som kommenterade, om du tycker det är så himla alvarligt, tipsa polisen själv!!
Men bara så ni vet så bryr sig polisen inte om inte jag eller mina föräldrar vill lägga en anmälan. Och varför skulle vi göra det , för det första var det frivilligt och för det andra är han barnets pappa, och varför skulle vi vilja att han fick problem med polisen? Han ska ju vara där för Kelly, varför skulle vi anmäla honom?

Okej.. det jag har nu.. är DEFINITIVT värkar!
Men det är inte dags nu.. Men så konstigt det känns :S Hela jag är som ett asplöv och det bara TRYCKER!
Antar att det är något före förlossningen som pågår i flera dagar...
men om ni har några erfarenheter, vad är några tecken på att förlossningen är på g?
Ni är ju så kloka! :)

Förstår inte varför jag ska hålla allt hemligt, kan ge lite "insider" info.
Förrut när jag träffade K, så frågade han om vad jag skulle tycka att flytta ihop tillsammans med honom.
Jag svarade inte riktigt, eftersom jag hade inget svar. Men jag vet inte, det skulle ju vara skit bra för Kelly!
Både höra mammas och pappas röst. 2 stycken som kan hjälpa till.
Vet inte, det kanske skulle funka?
Eller kanske inte?
Han vill ju bo så långt bort och jag vill bo nära stan.
Vet inte heller vad jag tycker om den idéen att flytta ihop med sitt ex.
Och konstigt det skulle vara att flytta ut redan, vid 15 års ålder. Stackars mamma får vara helt ensam då..
Men vad ska man göra? Kelly då ?
 
Hur låter det i era öron?

Detta inlägg är ett utkast som jag gjort för länge sedan för att snabbt kunna skicka iväg det till bloggen när det är dags!
Om detta inlägg nu har kommit upp så betyder det att jag är på väg att föda och jag måste åka in till BB! :)

Önska mig lycka till!! <3
NU FÖDER JAG!

(Uppdaterar antagligen när jag kommit hem eller från mobilen)

Asså det är verkligen på gång nu... asså jag känner att barnet är påväg! Alltså inte att den kommer idag eller något men jag känner värkar som aldrig förr. och det är så skönt.. Konstigt att jag säger det men det är skönt!
För då vet jag att hon kommer snart.
Härligt va? är det bara jag som är konstig, eller är det någon annan som har längtat till förlossningen?

Jag ligger i min säng, jätte lat och bara tänker "yes!", nu är jag höggravid minsann!

Hoppas ni inte missförstår mig, jag är 14 år och har blivit gravid och jag valde behålla. Det betyder inte att jag tycker att man ska skaffa barn i den här åldern. Det var som sagt oplanerat.
Många unga gravida kommer till mig om tips och råd för dom blivit gravida, fast dom absolut inte velat det och frågar mig vad dom ska göra.
Men gör så här alla ni där ute som är gravida, det är helt upp till er! Vad känns bäst?
Det är inte mitt beslut, utan erat :)

Gör det som känns bäst för er och barnet.

Och kan bara tillägga en sak också... Försök inte att bli gravida i den här åldern!
det kan vänta, även fast jag motsäger mig lite så vet jag att det skulle vara bättre att vänta.
Jag försökte ju inte bli gravid, men det som har hänt, har hänt.

Unga mammor har det tufft, behöver du stöd och tips så kan ni gärna maila mig :) Kontakt står på sidan.

Kramar!

Tänk om det här var min enda chans att få barn?
Hur sjutton skulle jag kunna leva hela livet då och vara lycklig? Aldrig få barn och jag skulle bara tänka på den där aborten, om jag nu hade gjort någon.

Jag är RhD negativ och bebisen min är RhD positiv.
När man är RhD negativ är att man saknar vissa proteiner i blodet.
Vid en abort, då mitt och barnets blod blandar kunde jag bilda antikroppar mot rh-faktorn i barnets blod.
När jag skulle vara gravid nästa gång skulle dessa antikroppar angripa mot barnets röda blodkroppar om det barnet också är RhD positiv. Vilken är ganska möligt eftersom det bara är 15% som är RhD negativa och barnet brukar bli vad partnern har för blod.

När jag var i London (mellanlandade, skulle åka hem från malta) så fick jag plötsligt jätte ont i magen och dom sa att jag kanske inte skulle kunna flyga, alltså det är jätte svårt att förklara. Jag fick ont i magen pga jag inte fick min antibiotika och det kunde hända vad som helst på flygplanet. och då skulle dom vara tvungna att landa.
Så det kom sjukhuspersonal som gick ut i stan för att köpa min medicin! Egentligen hade jag varit för länge utan den.. Iallfall, så pratade jag med en jätte gullig tjej. Hon kunde själv inte få barn och livets gåva är att få barn, och hon tyckte jag skulle behålla barnet. För det är trots allt ett mirakel att barn blir till!
Tyckte synd om henne att inte hon kunde få barn, undra hur det kändes för henne. att aldrig kunna få barn.

Jag tog min chans iallafall och jag kommer nog aldrig ångra det.

Oj nu får jag verkligen skärpa till mig! Början nästan bli svag för er.. är rädd att säga mina åsikter i MIN EGEN BLOGG, för ni ska komma och tycka så mycket hit och dit!
Trodde jag aldrig skulle hända.. men nu får jag skärpa till mig.
Ska börja säga igen vad jag tycker och tänker om allt. Som förrut.
Ska sova nu så, god natt! :)
Imorgon är jag säkert mig själv igen.. Jag tror jag har lite humörsvängningar.. Började grina nyss för att jag hade monterat hjulen fel på barnvagnen och jag fick inte loss dom.. ABSOLUT HUMÖRSVÄNGNINGAR!

Har gjort ett inlägg för nya läsare så ni också kan förstå:

Innan jag fick reda på Graviditeten:

Pappan till Kelly heter Kevin och har nyss fyllt 18 år, vi hade varit tillsammans i 2 år men gjorde sedan slut innan vi visste om graviditeten. Men blev tillsammans igen den 29 november.
I vecka 20 fick jag reda på graviditeten på sjukhuset i Malta när jag hade åkt på språkresa (i juli). Jag hade åkt in till sjukhuset på grund av att jag tagit för många tabletter av paracetamol(huvudvärkstabletter) dessutom hade en bartender gett mig alkohol när jag hade beställt en läsk. Det var första gången jag hade tagit så många tabletter och ångrar det djupt efteråt. Dessutom gav alkoholen en väldigt negativ effekt när den hade blandats med tabletter och redbull.
Jag hade tagit tabletterna pga. att jag var deprimerad för några dagar innan hade jag blivit överfallen av 2 män.
Dessa män hade tafsat på mig och jag sa till dom att sluta och jag skrek så att någon skulle höra mig.
Dom blev arga på mig och istället så slog dom mig tills jag ramlade ner på marken, och sedan sprang dom därifrån.

Det verkar konstigt att jag inte märkte det förns vecka 20, men jag hade gått till skolsystern och frågat henne vad som skulle kunna vara orsaken till att min mens inte hade kommit och hon sa att jag bara åt fel kost. Och jag brukar tro på vad vuxna säger, och dom brukar ju veta bäst så jag hade inga tankar att jag skulle kunna vara gravid.

Reaktioner:

Mina föräldrar blev chockade när dom fick reda på att jag var gravid. Dom fick reda på det genom telefon när jag ringe från malta.
Hela min familj tyckte att jag skulle göra abort, men det ville inte jag, eftersom barnet inte längre bara var en "blodklump" så kändes det att det skulle vara hemskt med en abort.

När jag fick reda på graviditeten blev jag också chockad och tänkte "vad ska jag göra nu?" ,"ska jag behålla?".
Jag var väldigt förvirrad.
Kevin accepterade att jag valde att behålla och han tycker själv att det ska bli kul att bli pappa.
Mina kompisar tycker också det är härligt att jag ska få en bebis.


Och här näst...?

Som sagt så valde jag att behålla, det var mitt eget beslut och jag hade inga tankar på abort.

När det gäller skolan så kommer jag läsa på distans och få hemundervisning en gång i veckan.
Lärarna i skolan hade läst min blogg under sommarlovet och visste att jag var gravid och jag behövde inte berätta något för dom, därför vet jag inte vad dom hade för reaktioner.

Barnet och jag kommer bo hemma hos min mamma. Vi kommer få hjälp från barnets pappa och han vill vara delaktig och kommer även vara med under förlossningen.

Nu har även mina föräldrar och den övriga släkten accepterat mitt val att behålla och kommer stötta mig.

Ekonomi, tycker jag att det är otrevligt att prata om. Hur mycket pengar man har osv.
Kan säga att jag har 2 små jobb som jag tjänar lite extra pengar på till att köpa saker till Kelly.


Övriga fakta :

Jag blev gravid när jag var 14 år, i febuari.
Jag föddes den 19 Novemer 1995.
Jag har kollat att barnet är en flicka och funderar på att hon ska få namnet Kelly.

I detta inlägg står det mesta, har ni övriga frågor så kan ni lämna en kommentar, eller skicka ett mail till [email protected]


Kellys födelse

Kelly föddes den 22 November 2010 klockan 07.08.

Kommer snart göra ett inlägg med "Dom vanligaste frågorna" jag brukar få , så kan nya läsare bara klicka in på inägget och få sitt svar på en gång! Som ni märker så är det ganska trögt att jag ska svara på alla folks frågor på deras bloggar, det tar ju lite tid :)

men jag hoppas att det kommer underlätta att göra ett sånt inlägg!
Ska göra det imorgon, nu ska jag försöka sova :)
God natt!

Ni undrade varför jag ville ha barn redan vid 12 års ålder. Jag vet, det var lite konstigt. Men varför vill man ha barn? Varför tror ni vuxna vill ha barn?
Kan säga att senare så förstod jag att jag inte kunde ha barn vid 12 års ålder, det skulle vara helt knäppt.
Men nu, denna graviditet, var helt oplanerad, jag är 3 år äldre och förstår mer och är mycket mognare och ansvarsfull. även fast det inte var ansvarsfullt att bli gravid från första början, men jag gör det bästa av situationen.


Visste ni förresten att jag har varit brunett?

Från start har jag varit helt säker på att jag ska använda mig av lustgas!
Men nu är jag inte lika säker längre.. mår man illa? Kommer man komma ihåg någonting? distraherar det?
Jag är fortfarande helt säker på epiduralen iallafall, men jag måste fundera en gång till om jag verkligen ska använda lustgas.

Jag erkänner, jag är dum. Jag är dum som inte kom på att jag var gravid förns i vecka 20, det var dumt att inte använda kondom. Men det var inte dumt att behålla barnet.
Jag ångrar ingenting och jag vet att Kelly och jag kommer ha det bra. Hela familjen stöttar. Jag kan inte se det här som om jag vore självisk, jag tänker ju bara på Kelly. Hur hon kommer ha det, jag oroar mig mycket om henne. Det var INTE själviskt att jag inte gjorde abort, det var ju för barnets skull.
Jag har fått gå igenom mycket under graviditeten och lärt mig saker och mognat under tiden, och jag anser själv att jag kommer klara det här galant!
Vi alla kommer klara det här, för vi är en familj som älskar varann.

Snart är det jul btw! Mysigt :)

Vill bara säga att idag är det 30 dagar kvar till BF!
Men det kan ju hända när som helst, tex idag eller om 50 dagar. Man vet aldrig. Men på ett ungefär 30 dagar, så ni vet att det inte ligger på typ 130 dagar kvar :)