Min lilla ögonsten
Idag när jag vaknade hände något märkigt.
Vet ni vad jag tänkte?
"Oh shit jag kommer föda ett barn!" , "Jag kommer få ett barn!!".
Jag vet inte varför, men jag blev livrädd..
Jag vet att jag kommer kunna ta hand om henne men jag är så himla rädd för spädbarnsdöd!
Tänk om hon dör där i barnvagnen, när hon ligger i spjälsängen, när hon ligger på mitt bröst.
Folk borde inte berättat sånna här historier för mig. Jag är jätte orolig!!
Kelly är den jag älskar mest i hela världen! Och jag har inte ens träffat henne, men hon är min lilla Kelly Belly!
Och jag vill inte att något ska hända henne.
Känner någon igen sig?
gah vad jag inte gillar att du ska få barn den 5 :( Jag är ju bortrest då!!! :O Vill ju inte missa :/ Kan du kanske hålla tillbaka till den 14? XD ;)
Det är ingenting onormalt du känner! Du älskar ditt barn och oron för att någonting kommer hända henne kommer aldrig gå över. Det är en mammas lott det där, att alltid oroa sig för hur ens barn mår!! Försök att inte oroa dig för mycket, sannolikheten att det skulle hända henne någonting är liten! Lycka till!
sv: ja visst meningen med livet kanske är att ha barn , men du är 14 , ditt liv har knappt börjat än .
jag tycker att du ska skaffa dig en video kamera så att du kan filma kellys uppväxt :)
jag tycker fortfarande att det är jätte kul att kolla på filmer när jag och mina syskon var små.
Bara ett tips men jag tror att kelly skulle uppskatta det när hon är större
aja det var allt från mig men lycka till med förlossning och kelly :)
skulle vara kul om du kunde lägga upp en bild på pappan till kelly :)
ska han vara ,ed på förlossningen?
Sv: ja det Har du rätt i ioförsig :) Lycka till
med barnet iallafall ! Kram
Klart ;) Hoppas det funkar med amningen för dig.. De första två veckorna när jag ammade steg jag inte upp ur sängen en enda gång på nätterna utan låg och halvsov och ammade samtidigt. Nu när jag ger erdättning på flaska är det lite jobbigare..
jag tror du kommer klara dig fint när barnet kommer! du verkar vara en bra chey som klarar det mesta.
puusss
/emmziee
fin blogg :)
var med och tävla om veckans blogg på http://idanoorling.blogg.se/ :)
Nej men precis. Då vill man för det mesta vara hemma och boa in sig. Man brukar ju vara trött och slut för det mesta med. Det var jag efter min sons förlossning. Jag tror jag var inne närmare två veckor. Sen började jag ta promenader till affären och sådär.
Såg att vi ligger rätt lika. Kul. Allt bra med magen din förövrigt? :)
en helt normal räddsla och tanke som jag är säker på att alla blivande förstagångsföräldar känner. Det beror på den kärlek man känner till sitt barn! :)
Hej. Är själv 21 år och fick nyss veta att jag är gravid. Mitt huvud är i fullständigt kaos och jag vet inte om jag är färdig att skaffa barn, är ju själv så jävla ung och har universitetsstudierna på hälft osv. Varför bestämde du som är så ung att hålla barnet? och var står dina föräldrar i det hela?
sv: Okej, :)
Hej!
jo jag är ny med att läsa din blogg, och jag skulle gärna vilja veta lite, jag har bara några frågor som jag gärna skulle vilja veta, om det går :)
så här kommer dom:
- ska kelly heta något i melan namn?
- varför vill fu ha barn så tidigt?
- hur reagera din pappa när han fick veta?
aa det var de, du har en jätte gullig blogg, och jag önska jätte mycket lycka till:)
Hej besök gärna mi nfotoblogg :)
Kramar!
Alla vi som har barn/ väntar barn känner nog igen känslan.. Jag oroade mig mycket med båda mina små men det gör man alltid oavsätt hur gamla de blir (nu är mina bara 2½ och 7 månader men iaf).
Du kommer klara det bra, man växer i mammarollen oavsätt ålder tror jag är så trött på alla som alltid kommenterar sånt! Folk brukar ojja sig över min ålder också och då är jag ändå "mycket" äldre en dig!
Jag kan tycka att det är viktigt att ha kunskapen om vad som kan hända. På så sätt kan man förhindra det. De flesta barn är friska och det är viktigt att komma ihåg de gånger du blir orolig.
Tyvärr är det sånt som händer i livet.
Tror alla blivande mammor/pappor eller de som redan är föräldrar oroar sig för det.
Jag gick till en kurator för jag var så rädd att han skulle dö i magen. Jag hade en jättejobbig graviditet för jag trodde avrje dag att han dött, du är inte ensam! Men man överdriver ju lite ibland, men det är nog bara för att man är så rädd att det bästa om hänt en ska försvinna.. Men de är sååå liten chans att den knappt finns. kram
<du kan ju alltid skaffa andningslarm om du är jätteorolig. Hade vi de första 6 mån på vår dotter och var en otrolig trygghet!
Tänk inte så, tänk positivt, tänk hur kul du kommer att ha med kelly!
Lycka till!
ja,jag känner mig lite..
min tvillingsyster dog i plötsligtspädbarnstöd...2veckor gammal,första natten hemma i pappas famn dog hon<3
är 13 nu,så dt är 13år sen ungefär,men samma smärta...
men det uppstår mest om man röker,det är större risk då!
kram! (hoppas du hör av dig!<3)