Så här är det

Kommentera (104)      Kategori: Allmänt      Dela inlägget på facebook     Dela inlägget på twitter

Förlossningsdepp? kolla med din MVC, så kan du få hjälp!

Kolla din mail Michaela :o

Hej!

Vill först säga att du har en jättesöt dotter och att du verkar vara en bra mamma för henne.



Jag tror att du mår dåligt p.g.a förlossningsdepretion, detta är ganska vanligt trots att man sällan hör om det.

Hjälp finns att söka.

Jag önskar dig all lycka och en god jul. :)

Kram Lollo

ASSÅ är det sant?? Det är precis så jag känner nu! Att jag är i en liten bubbla!! Snälla maila mig!

ett tips för att slippa dumma kommentarer är att sätta ett skydd på bloggen att man måste skriva in mail-adress! bla kenza har gjort det, och det gör att många inte rikitgt "vågar" skicka iväg elaka komentara!

ps 1 : din blogg är grym och du är jättesöt!!

ps 2 : du är en stark tjej som kommer klara det här!! jag tror på dig!!

goa du, jag tror verkligen att du har hamnat i en förlossningsdeprission, kolla upp det med en gång, det är oftast dom varningstecknena du beskriver, som sker när det händer, man älskar alla runt omkring men hatar ändå allt, man älskar sitt barn men vill inte se det eller röra vid det, och man får skuld och skamkänslor för att man känner som man gör, och det är nog väldigt viktigt att du söker hjälp och inser att du är sjuk, att det är sjukdomen som säger det här, inte DU. det kommer ordna sig fina du,

våga bara söka hjälp, kramar.

Mikaela, det är väldigt starkt gjort av dig att föda ett barn vid en sådan ung ålder, vad anser du som perfekt? ibland är ett perfekt liv enligt samhället tråkigt, man ska ej ta åt sig av människor som inte ens känner en! tro mig då blir man otroligt deprimerad.

Va glad för det du har, och tänk inte för mycket! gå ut rensa huvuvdet.



Lycka till

Hm, det kanske är någon form av förlossningsdepression? Jag har hört att unga föräldrar drabbas av det lättare. Hör med din läkare? :)

Hej!

Jag tror som många andra här att du drabbats av förlossningdepression. men det går att ta sig ur. Du är en supermamma!! hejja dig!

Många har det jätte bra men kan bli depp lixom när dom har fått barn ock så men kämpa på du verkar vara en fantastisk mamma till Kelly !

Kontakta BVC, det kan vara en förlossningsdepression.

De där känslorna förstår jag helt, även om varför du har de känslorna kanske kommer utav en annan anledning. Så har jag precis samma till och från. Dock börjar de upphöra nu när jag ger rätt personer en chans och skiter i fel personer.

Snälla söta du, Imorgon ringer du till mvc och berätta hur du känner! Precis de du skriver nu! Du kan få hjälp med att du mår så här och kanske prata med kurator på mvc! De är inget konstigt eller ovanligt att man mår så! Förlossningsdepp finns och de är inte helt ovanligt! Gå ut och googla på de! Snälla gör de nu! Ha de så bra så länge och sköt om er!

Nu ska du lyssna mikaela. Du kan ha förlossningsdepression, det är inget att skämmas över och det är vanligt. men du behöver få HJÄLP. Så kontakta t.ex bvc, de kan hjälpa dig att hitta någon att prata med. Såhär ska du inte må

Hej igen! :)

Jag tror precis som några ovan mig att du har fått en förlossningsdepretion, jag är ingen expert på sånt men som sagt så får du väldigt gärna slänga iväg ett mejl eller kontakta mig i min blogg om du behöver någon att prata med, jag kan även be för dig m du vill (är kristen). Bara säga till om det finns något jag kan göra för dig! :)

kram

Hej Mikaela!



Jag känner så otrooooligt mångs som har likadana känslor som dig. De flesta kommer till mig och pratar, för att jag oftast är bra (inte för att skryta) på att ge tips och förslag på deras problem.



En gång var det en barndomsvän till mig som kontaktade mig 1 dag innan hon försökte begå självmord. Jag reagerade på en gång och pratade med henne om saken. Hon kände likadant. Hennes liv var perfekt fysiskt, men inte psykiskt.



Jag hjälpte henne så otroligt mycket på vägen så det inte är sant!



Det jag försöker säga är att dom kan mejla mig och "prata" med mig om det behövs. Även om vi kanske inte känner varandra, så kan jag faktiskt hjälpa dig på traven.



pussar!

Det låter verkligen som en förlossningsdepp. Sök hjälp nu innan det går utför. Jag har själv fått tagit en mammaroll åt min pojkväns dotter då hennes mamma aldrig tog den hjälp hon behövde. Vad gör hon idag? jo lever 50 mil ifrån sitt barn och hör av sig när det passar henne..

Att må dåligt hör tyvärr tonåren till =/ Jag mådde som sämst när 13-16 men när jag sen skulle fylla 17 så släppte allt på något sätt :) Självklart kan jag fortfarande ha dåliga dagar men inte alls på samma sätt som förut. Det blir bättre helt enkelt du är stark Mikaela. Kramar på dej<3

hej, jag tror som en längre upp att du har fått en förlossnings depprision, ta kontakt med mvc eller prata med henne du går på bvc med kelly, dom e super bra på att hjälpa. har en vännina som nyss fått barn som fått en förlossnings depprision och hon har fått jätte bra hjälp. kram

Förlossnings depression? Kämpa! Någon gång ljusnar det. Vi alla behöver ha dåliga stunder. Acceptera de och gå vidare. Du fixar det. :)

Hej Mikaela,

Låter som förlossningsdepression. Vanligare än man tror fast många inte pratar om det! Och nej du är varken knäpp,onormal eller en dålig mamma för att du känner så och det kommer gå över!Prata med din barnmorska (hon kommer inte tycka du är galen)det gjorde jag! Hon hänvisade mig till rätt person.

Jag älskar mitt barn över allt annat men det är inte alltid en dans på rosor och tro mig, det finns ingen mamma som tycker att allt bara är gulligull och mysigt.

Ha inte för höga krav på dig,ta hand om dig, ta en dag i sänder. Det är många år du ska ta hand om lilla Kelly och hon mår bäst när mamma mår bra.



Dessutom undrar jag varför du har hemundervisning så snart efter förlossningen?! Herregud, du behöver ju allt tid till dej själv och Kelly. Jag har själv en 3 månaders bebis och under den här tiden har jag inte varken orkat eller velat göra något annat än att ta hand om min lille son och återhämta mig efter graviditeten och förlossningen.

De flesta mammor har ju föräldraledigt i minst 1 år och har under denna tiden inga högre krav eller måsten. Varför ska inte du ha dessa förutsättningar? du som dessutom är så ung behöver detta ännu mer!



Det är så mycket mer jag skulle vilja skriva men gillar inte dessa "kommentarer".



Stor kram till dig!

Hej där :)

Jag har bara läst din blogg i några dagar faktiskt, men jag är redan helt fast. Jag tycker att du är otrolig stark som faktiskt är väldigt positiv till många saker med att ha Kelly nu. Du skriver inte att det är oerhört jobbigt att stiga upp på nätterna jämt o bara klagar. Du klarar att vara mamma för Kelly helt kanon bra! Hon ska vara så stolt över att ha en så ung och anvsvarsfull mamma som tillochmed klarar av att blogga samtidigt! Tänk va glad hon kommer bli när hon blir äldre och läser alla dina underbara inlägg. Har även förstått att du inte mår helt bra inombords, men vet du :) Det löser sig! Du behöver kanske ta med dig Kelly ut och hälsa på vännerna och släkten och shoppa? Så att allt inte bara händer hemma nu när du får hemundervisning. Ta med dig henne på lite äventyr fast att hon är liten :) Njut den underbara tiden med henne! Du har ju inget att förlora på det? Jag tycker att det e helt otroligt att se att du och Kevin fungerar så bra ihop. Det är inte alltid att vuxna klarar av att ha ett förhållande när dom får barn ihop, men ni valde en annan väg! Att ha kvar kärleken! Ha kvar kärleken för dig själv också :) Tänk inte för myckeT! <3

Hej Mikaela!

Jag tycker din blogg är jättebra, jag fick höra av en tjej ifrån min klass prata om din blogg (pratadet "bra" om din blogg, sedan dess har jag följt den)



Man blir "tung" av att få höra hur du mår,hoppas att du får hjälp så att det känns bättre för dig. Jag tycker du är en jätte stark person och en bra mamma!Du verkar snäll och en duktig på mycket, och du, dom som skriver elaka kommentarer är säkert bara avundsjuka!

Ha det så bra och lycka till med allt!

Kram Emelie.

Anledningen till att du mår dåligt är troligen en förlossningsdepression. Vänd dig till MVC så kommer du att få hjälp att må mycket bättre. Kram

Det kan vara förlossningsdeprition som du har.

du känner inte mig jag känner inte dig. har läst din blogg ett tag. tycker du är en väldigt fin människa, du vågar ta dina egna beslut även att en del elaka människor är på dig. många säger att jag är bra på att lyssna, och prata osv. OM du vill får du gärna höra av dig till min mejl, låter kanske konstigt, men jag finns för dig! jag tror på dig, jag tror du klarar det här!

stå på dig! <3

Min moster fick sin son för 20 år sedan och hon var i samma situation som dig. Hon blev deprimerad när hon födde hennes son (min kusin). Man vet inte varför det blir så men det är något som går snett.

Vill inte skrämma dig, vill bara hjälpa till <3

Prata med BVC eller MVC, dom kan hjälpa dig! Oavsett om det handlar om nåt som börjat nu eller sen tidigare. Prata med din barnmorska. Kram

Tycker det låter precis som förlossningsdepression. Kontakta BVC så får du hjälp. Är många känslor och hormoner som flödar när man är nybliven mamma =)

Ett tips till att inte få snea kommentarer kan vara att sluta skriva så omogna inlägg, detta inlägget tyder ju på att du verkligen inte är mogen för att ha barn!

Mikaela DU ÄR GRYM

Hände samma för mig när jag fick barm det kallas "3 dagars deperession" och tro mig det går över men känns det sådär extra jobbigt prata med din mvc sköterska! kepp going!

Kände precis samma sak när jag fick barn, men de gick över. Det är normalt, ditt liv förändras drastiskt! Försök inte att se de som att du är en dålig männisika, utan bara mänsklig!

Hej asså jag känner exakt likadant som du känner nu, allt känns skit men det borde inte göra det. Äntligen någon som oxå känner så. <3

Hej, lite tidigt att sakffa barn nu och specielt då du låter så deprimerad att man börjar undra om du kan ta hand om dig själv. Du är stark och så men att ha barn i din ålder är för tidigt, du förlorar allt utbildning ,socialt, fester och allt.DU borde skaffa dig någon att pratat med å skit i socialen.. förr eller senare kommer dom anse att du mår dåligt och du inte längre får ha kelly för att du inte sköt hjälp osv.

Micah, detta är din blogg, du skriver om exakt vad du vill!

Alla har sina dåliga dagar, förstår dig.

Och en sak till, fan vad stark du är, fattar inte de. Du är helt awesoome, du borde fatta det.

Och jag älskar din blogg, den stärker verkligen mitt självförtroende, för hur dåligt jag än mår så får du alltid mig på andra tankar, iaf det du skriver, och du verkar vara så lyccklig .. <3

Förlossningsdepression är jättevanligt. Jag fick en lätt när jag fått min dotter.

Såhär står det på 1177:



"Efter förlossningen är det vanligt att man blir nedstämd och trött. Det kan bland annat bero på sömnbrist och att mängden östrogen minskar kraftigt efter graviditetens slut. Men om det inte går över eller blir värre kan det vara början på en förlossningsdepression.



Förlossningsdepression börjar oftast inom de första sex veckorna efter förlossningen.



Ungefär en av tio nyblivna föräldrar får en lättare eller svårare förlossningsdepression. De flesta blir bra inom ett halvår.



Besvär

Om man har en förlossningsdepression är det vanligt att man:



*blir nedstämd och trött



*får humörsvängningar, ångest och sömnproblem



*får svårt att koncentrera sig.



....



Vänd dig till din barnmorska på bvc.Dom kan hjälpa dig!

Du ska inte lägag energi på dumma kommentarer! du ska kolla på dom bra & glada kommentarerna :)<3 du är lycklig! bara att du inte förstort de än :( Jag hoppas verkligen att du börja må bra igen! för din skull :) och för lilla kellys skull!<3 Puss

Hej lilla gumman...

Visst tror jag med att förlossningsdepp kan vara en liten del men absolut inte allt, du har ju ett jobbigt bagage med din språkresa och kanske inte bearbetat det du varit med om... Kastas in att att bli mamma med alla dom sakerna, både possitiva å negativa.... På det ung mamma mitt i tonåren med den förvirrande problematiken.... Du har ju ine hunnit bearbeta mkt om det du varit med om!

Du vill inte dö, du orkar bara inte leva just nu, å visst är det enkelt att säga för oss andra att kämpa på, å det gör ju du som fan gumman! visst kan jag säga till dig att se din dotter i ögonen och känna kärleken å det GÖR du, men fortfarnade är det inte pga henen du inte orkar leva, hon kanske är anledningen att du fortsätter kämpa, oavsett vilket så är du en jäklans go tjej, läser din bligg men kommenterar sällan.

Önskar jag kunde göra nått för dig.

Har själv mått som du, själv varit ung mamma..

Sök upp någon på ungdomsmottagningen att prata med, eller på mvc, kolla i kommunen om man har uing-mamma grupp, det gick jag på å det var guld värt...

Vill du prata så hör av dig gumma, normalt jobbar jag på ett behandlingshem för ungdommar, med deras problematik så jag är jäkligt van vid tjejjer i din ålder, är ju inte lastgammal själv heller...

Vill du så mejla mig så svarar jag dig, annar shoppas jag du finner någon att känna stöd i där du kan uttrycka dina "hemska" tankar utan att nån kollar snett på dig! Kämpa på gumman! Du är såååå grymt fin å duktig!

När jag känner sådär väldigt nere brukar jag göra något av följande:

1) Lägga mig under täcket och tänka på hur inget hemskt kan hända där just i min trygga säng och under mitt trygga täcke som luktar mitt hem :) ingen kan nååånsin tvinga dig därifrån och du kan ligga där hela livet om du vill! heheh

2) gå coh krama din mamma/pappa/bror/syster eller någon annan riktigt näära familjemedlem och gråt ut ordentligt och bertta hur du mår, de kommer bry sig jättemycket om dig och det kommer kännas bättre! i promise, de kommer få dig att känna dig trygg och få dig att känna att allt löser sig, bara man har personer runt om en som älskar en :)

Hoppas det hjälper dig! det hjälper mig väldigt ofta iallafall<3

jag förstår vad du menar med det där. Jag pratade med nästan alla jag kände om att jag borde vara lycklig eftersom jag har allt jag vill ha, men att jag ändå inte var det. Och svret jag fick från alla var "det är vanligt att någon i din ålder känner så". Och visst, det är det. Men det är inget svar man vill ha. Jag vet att det kommer bli bättre för dig bara du har någon som lyssnar på dig och inte frågar något. Som bara låter dig prata på. Kevin kanske skulle kunna? Eller en psykolog. Jag hoppas att det blir bättre för dig, jag tror på dig. Du är stark och klarar vad som helst, det har du bevisat :)

Tråkigt att höra:/ Men det kommer bli bättre, tänk positivt! Se det fina i livet. Man får vara deppig ibland. Haha, du skulle se min blogg... där finns en hel del deppade inlägg...(A)Det är så skönt att skriva av sig, så jag tycker du absolut ska göra det om du behöver det:) <3

Awh gmn! Det är helt normalt att känna så (:

Ta det lungt, tänk på allt det viktiga du har i ditt liv och koncentrera dig på det! Se de positiva i det negativa, som min mormor burkade säga..Du klarar det hära ;) <33

Förlossningsdepression? :(

Kämpa på <3

Nu har jag ingen aning om hur det är att få barn, men jag kan också tänka mig att det är en förlossningsdepression du drabbats av. Dessutom är ju allt det här väldigt nytt för dig så det är inte så konstigt att du får de här tankarna och känslorna. När man även är 14 år har man redan en massa andra hjärnspöken att handskas med som kan vara nog så jobbiga & påfrestande.

Jag tror du själv redan gett svar på vad som kan vara bra för dig, att gå och prata med någon. Bris, Ungdomsmottagningen eller liknande kan säkert få dig att må lite bättre och få bort lite av de deppiga tankarna. Ge inte upp bara, det kommer lösa sig ska du se! :)

Det är inte roligt att känna aå, men tänk verkligen efter innan du skriver sånthär på din blogg. Fär socialen kan få reda på det och läsa det. och du vill väl onte riskera någonitng. (vill bara ditt bästa)

Puss

alla har sina dåliga dagar, mer eller mindre. jag har också en underbar pojkvän som hjälper mig med allt, fina vänner, kläder på kroppen, mat för dagen och allt jag behöver egentligen. men samtidigt kan det kännas tomt, man kan känna sig ensam, och ful/vilsen och allt som hör till. låt det bara inte ta över dig! man får vara ledsen ibland, även du som jämt "måste" vara starkt, för Kelly och allt. du är jättefin som du är och jag beundrar dig verkligen! keep your head up :)

Hejsan!

Jag är en 95:a från Eskilstuna, jag har läst din blogg några gånger och jag måste säga att jag är väldigt imponerad! Jag förstår inte hur du kan klara dig så bra! Tro på dig själv och va stark! Skit i alla fula kommentarer då dom säger det ena och det andra! Tänk såhär: Dom är otroligt avundsjuka för att dom inte har en sån fin dotter som du!

Lycka till och ha det så bra!

Hejsan!

Jag är en 95:a från Eskilstuna, jag har läst din blogg några gånger och jag måste säga att jag är väldigt imponerad! Jag förstår inte hur du kan klara dig så bra! Tro på dig själv och va stark! Skit i alla fula kommentarer då dom säger det ena och det andra! Tänk såhär: Dom är otroligt avundsjuka för att dom inte har en sån fin dotter som du!

Lycka till och ha det så bra!

det är helt normalt att känna så, man behöver distans. Att bara få tänka tankarna eller gå en sväng alldeles själv brukar få mig att släppa det. Så känner jag också ibland. Vissa kvällar rinner bara tårarna och sedan när de är slut så mår jag genast mycket bättre. Ibland behöver man bara komma ifrån verkligheten. Det blir för mycket.



Att bara få störtlipa ibland i ens ensamthet kan göra mkt. Du hittar nog snart ditt sätt att hantera allt.



kram

Det låter som förlossningsdepp. Vilket är vanligt så du ska inte känna dig hemsk! Kolla upp det när du ska på efterkoll hos barnmorskan! Dom har koll på sånt och tips. Det löser sig inom sin tid. Kram

läs din bloggmejl!

Jesus älskar dig!

jag vet precis hur du känner dig!

Jag har då inte ett barn men för några månader sedan

hade jag en urgullig pojkvän, bra kamrater och en familj som älskade mig. Ändå var ajg inte nöjd...Kanske det var för att jag int älskade min pojkvän tillräkligt. Men jag gjorde slut med honom och hittade en ny underbar en som jag inte kan leva utan.

Nu säger jag inte att jag vill at du bryter med din pojkvän men det var

varför jag kände mig sådär som du gör.

Jag äslakde inte mej själv tillräklingt.Eller jag trodde

att jag älskade mig själv och med det älskade jag honom

mera. Så mitt tips är att fundera på om du

älskar och ser dig själv som den fatastiska och starka kvinnan alla andra gör.

Det ordnar sig :)

Alltså, det är en storförändring som har hänt. Du har fått barn. Inget kommer att bli som förr igen. Det är en väldigt läskig känsla.

Sen är det tufft och tar på krafterna att ta hand om en spädis. Jag är 28 men oavsett vilken ålder man är i så är det tufft. Hela ens liv är ju upp och ner, man kan inte äta i lugn å ro, man får hålla in en å annan skitkorv om bebisen skriker så det är ju inte så konstigt att man bara vill dra ner rullgardinen för en stund.

Har du varit deppig innan är det möjligtvis en förlossningsdeppresion.

Prata med mvc, det är vanligt och det är viktigt att du får hjälp.

Det brukar kännas bättre när bebis är runt 2 månader, då brukar alla hormoner ha stabiliserat sig.



Var inte rädd för att känna. Det ska kännas lite läskigt att få barn, det är ju en sådan stor grej.



/C

jag tycker faktist att det är bra att du skriver av dejj det hjälper faktist.

Jag tycker bara om att läsa det ( ta inte illa upp ) det är intressant och man lär sig av det.

Först vill jag bara säga att din unge är sjukligt söt! :D

För det andra så skulle jag bara vilja säga: Håll ut! Det är antagligen bara förlossnings ångest eller vad det nu heter!

Jag tror på dig gumman. Du är helt otroligt stark, att du klarar allting, all press. Du klarar allt! Du är en stark tjej. Önskar dig all lycka! Puss

Jag tycker att du är jätte duktig och stark som klarar av allt! Det är nog jobbigt att ha ett barn att ta hand om utan att en massa idioter ska skriva massa skit. Försök att inte bry dig och ta hand om din familj :)

kännde likant för ett år sen . känndes som det sldrig skulle bli bra och normalt. men det går över <3

Du borde inte känna så, du verkar vara en så underbar person, verkligen jätte söt och fin personlighet!

Kelly har tur som har just dig som mamma, jag vet att hon är det, för... vem skulle inte vara det? Du verkligen visar hur mycket du älskar henne, gud, man blir jätte glad över att se bild på dig och Kelly. Och din pojkvän, han måste vara jätte lycklig över att ha dig i sitt liv, en sån underbar flickvän.



Glöm aldrig att du är unik och jätte fin och att kelly verkligen älskar dig för den du är! Puss

Hej, det är jättevanligt att man blir lite konstig och mår konstigt efter att ha fött barn, åk till din förlossningsklinik och be om hjälp för det, finns bland annat samtal. & lycka till hjärtat! :)

Förlossningsdepp prata med någon de är inte bra att du är ensam om de här du måste få hjälp! Du är en super bra mamma gumman :D

Man kan få förlossningsdepressioner, det är vanligt, hör med MVC om hjälp.

förlossnigsdepp??

Jag brukar också känna liknande fast de är säkert värre för dig men ja tycker de är jättejobbigt!!! Hoppas de blir bättre kram Karin :)

Hej fina du! Jag vet att livet kan vara svårt och jag känner igen mig så väl i det du skriver.

Jag skrev som du på min blogg jag mådde väldigt dåligt, jag ville att någon skulle se mig, hjälpa mig, ta bort allt som gjorde ont. Det var skönt att skriva på bloggen, det kändes lättare efteråt, och sen fick man kommentarer som var snälla och så fick man en liten boost.

Men bloggen hjälper bara precis för stunden, och tro mig, man tjänar inte på att skriva så i längden.

Jag säge rinte detta i negativ mening mot dig eller som kritik, jag säger detta för att jag vill hjälpa dig!!!

Som du skriver kanske du ine ska prata med en psykolog fårn socialen eller bup, men du borde prata med någon! en psykolog som förstår dig!

Du borde inte skriva detta på din blogg, jag vet att det känns skönt och att bloggen är så nära till hands men jag tror du kommer ångra dig, precis som jag gjort.

Jag skrev min mail, om du vill kan vi prata lite, jag kommer lyssna, jag bryr mig om dig, jag känner igen dina känslor. Jag tror du behöver hjölp! Med det menar jag inte att du är störd i huvudet eller onormal. Men jag tror att du har varit med om mycket som du behöver bearbeta!

Kram på dig! Ta hand om dig!

Detta är inget som gör dig till en sämre mamma, men det finns många människor som ser det så, försök hålla somliga tankar till dem människorna som verkligen ser och förstår Dig! <3<3

Det är inte konstigt att du mår som du gör! DU har precis fött en bebis, hela din värld har förändrats! Du har blitt ihop med pappan igen! Och du har en blogg som jag tror tar mycket engergi utav dig! Och jag tycker att du ska skita i alla fula och elaka komentarer, det handlar bara om avundsjuka. Och just för att du är en ung mamma, dem tror inte du klarar! Men det gör du, så duktig är du! Var stolt, och va "nere" det är okej! Kram kram Nathalie

känner igen den där känslan..usch, det är inget vidare.

men gå och prata med någon om du känner att det kanske skulle hjälpa? för mig gjorde det det.

tänker på dig.

Värna om din och Kellys integritet, skriv inte ut hela ditt privatliv här på bloggen. Det kanske känns skönt för stunden men senare kanske du ångrar dig att du blottat dessa innerliga tankar till okända människor på internet.. Skönt om dig! Kram / en ung (snart) fyrabarnsmamma!

Kan tänka mig att du känner ganska mycket press när du har den inställningen att du "ska" vara lycklig. Man kan inte säga så, det är inget man bestämmer.

Fullt förståeligt att du mår helt åt helvete just nu, vem skulle inte var lite tossig i bollen efter en sådan här stor omväxling? Allvarligt talat? Ta det så lugnt du bara kan och ta en liten stund i taget. Andas! Helt sjukt vad man kan glömma bort att bara stanna upp och andas ibland.Och sök all hjälp du kan få från MVC och gud vet allt. Jag skulle kunna ssatsa en stor slant på att det blir mycket mycket bättre bara du vänjer dig och får lite rutiner igen :>

Förlossningdepp elelr inte, när jag var 15 mådde jag väl likadant. Men det blir bättre, även om man alltid känner sig lite vilsen ibland. Lycka till med allt.

Hejsan Mikaela!



Jag vill bara att du ska veta att du inte är ensam om den känslan. Jag fick själv liknande känslor efter att ha fött barn. Jag tänkte vissa hemska och konstiga tankar, men man kan känna sig nedstämd och så, de beror på hormonerna och omställningen i kroppen. 3 dagar efter förlossningen så hade jag värsta gråt perioden. De är kroppens normala reaktioner. Men då kände jag mig som värsta dåliga mamman, men de går över man mår bättre efter ett tag.



Men min barnmorska tjatade på mig redan på BB att jag skulle prata med en kurator där, då kändes de som att hon tyckte att jag var dum i huvudet. Men med hennes erfarenhet så förstod jag att hon såg på mig att jag var nere (pga att jag födde i småland när jag egentligen skulle fött i Västerås).

Men om du tror att de är bra för dig att prata ut om de så ska du absolut göra det.



Jag önskar dig, Kevin och Kelly all lycka, för de förtjänar ni.

-TA INGEN SKIT!



Mvh// Anna Vid

Hejsan vännen :)

vill bara säga några saker.. för det första är du oerhört stark som klarat dig såhär långt utan hjälp, och vet precis vad du menar med detdär om BUP och socialtjänsten, tro mig, vet mer väl än jag skulle vilja.

men våga söka hjälp. det finns en psykolog, som är doktorerad (alltså en läkare egentligen) som finns på BUP i uppsala som är väldigt duktig och faktiskt INTE rapporterar till socialen eller så. Om du har möjlighet borde du kontakta honom, för han är verkligen.. bäst. Om du mejlar mig kan jag ge dig hans namn och så, men vill inte hänga ut honom här riktigt :)

jag tycker att det låter som dom säger, att du är påväg in i en förlossningsdepression, och det är väldigt vanligt :) men man behöver prata med någon om det. Tycker inte för en sekund att du är varken konstig, galen eller dyl, jag tycker bara att du är en vanlig härlig liten tjej som just nu bär ett väldigt tungt ansvar och behöver lite andrum, någon att bolla med.

Du klarar dethär.

Jag tror på dig :)

Vill förresten tacka dig för att du skrev i tidningen ung mamma, hade det inte varit för dig så hade jag aldrig fått nys om dom, nu är jag med i nästa nummer :) så tack!

Hej Michaela.

Jag brukar inte skriva kommentarer på andras bloggar, men här känns det nödvändigt. Visst, du kommer inte få en 'normal' ungdom (och vad är egentligen normal då?) men du har en liten person som nu alltid kommer se upp till dig, som älskar sig i vått och torrt. En liten kopia av dig, eller rättare sagt, en mix mellan dig och din kevin. Det finns saker du kommer missa, men det kommer vara värt det.

För du har Kelly.

/Karolina

Hej fina du! Jag förstår om du känner så som du faktiskt gör, allt är helt nytt för dig. Byta blöjor, inte sova om nätterna osv. Men snart kommer du att få rutiner liksaså kommer Kelly få rutiner och då kommer du atomatiskt att må bättre, det lovar jag dig. Och kämpa på, du klarar det här! Massa kramar Sofie

Det du skriver påminner mig om tiden efter förlossningen då jag fick min son. Den enda skillnaden var att jag inte tog till mig min son. Han var inte min, jag hade fått någon annans barn hem.



Det jag vill säga är att du har nog förlossningsdeprission. Prata med din barnmorska så kan hon hjälpa dig med det.



Hoppas allt är bra med dig och din underbart söta dotter :) Du är verkligen en bra mamma!

Ett svar på varför du känner som du gör skulle kunna vara att du drabbats av förlossningsdepression. Det är vanligt för nyblivna mammor eftersom livet förändras för all framtid och det är så mycket nytt som händer både i livet, men också runtomkring. Man känner att man har högre krav på sig själv när man nu har ansvar för en annan människa. Det är mycket man vill göra för barnet och mycket man måste göra. Ibland vet man inte riktigt vad man ska prioritera först. Man känner en oro samtidigt som man är lycklig över familjen.



Du har själv sagt att du skulle behöva prata med någon som bara sitter och lyssnar. Känner du så tycker jag att du ska göra det, men då gäller det såklart att hitta någon som verkligen passar en. Det finns ingen kurator på skolan du kan prata med?

Jag tror INTE att du har förlossningsdepp. Så gott som alla nyblivna mammor har så blandade känslor i början. Man reagerar kraftigt på alla känslor, jättenere, jätteglad, jätteledsen mm. Vet du anledningen? I början har man så mkt hormoner, dom har man för att förstärka alla intryck så att man lättare ska reagera på barnets alla signaler och därmed lära känna och knyta an till sitt barn.

Alltså är dina känslor helt normala och vanliga, har inget att göra med din ålder. Du kommer att känna så till och från de första veckorna, sen avtar det. Hade du haft förlossningsdepp. hade du aldrig varit glad, bara ledsen.

Varje gång du blir ledsen, tänk det går snart över. För det gör det! Ha det fint, du fixar detta!

Jag förstår egentligen inte hur du kan vara så deppig när du har en sån underbar dotter. Du är ung men det betyder inte som många säger att du har förstört ditt liv, ibland kan en liten dotter rädda ett liv. Det kanske bara är en vanlig tonårings period eller så en förlossnings depression, du kommer nog ur det snart. Du är stark. Inte vilken femtonåring skulle klara av skolan och ta hand om ett barn.

Hej vännen du är stark och kommer att ta dig igenom detta , Men ä lite försiktig med vad du skriver eftersom det finns många hemska människor som kan vända detta emot dig och kelly.

Hej du har verkligen en fin och bra blogg och jag gillar att läsa den och få följa hur det går för och lilla Kelly. Men jag tycker att du ska vara försiktig med vad du skriver för om någon sjuk människa får tag på det du skriver och ger till soc så kan det gå illa för du skriver väldigt privara saker som alla kan läsa. 1 alternativ är ju att sätta lösenord så bara dem du vill kan läsa bloggen på så sätt skyddar du dig själv och din dotter så ingen kan använda det du skriver imot dig.

Menar verkligen inget illa med det jag skriver hoppas du förstår det men jag vet folk som faktiskt har råkat illa ut pga av det dem skriver i sin blogg.

Tycker du och Kevin verkar fixa allt kanon bra <3

Jag förstår mej inte på folk som skriver elaka kommentarer, antagigen avundsjuka med tanke på att du är såppas ung men fortfarande tar hand om ditt barn såppas bra som du gör, (vad jag sett i bloggen iaf) Tycker du är så sjukt stark, låt inte elaka eller negativa kommentarer trycka ner dej, det är bara ren AVUNDSJUKA det kan jag nästan lova dej,

fortsätt kämpa!

Hej tjejen!

Ville först bara skriva till dig att jag har föjt din blogg de senaste månaderna och jag tycker du är Jtteduktig, stark! & ni är så fina, du o din lilla familj,

Jag var 20 när jag fick min dotter, och jag blev behandlad precis som du, fick gå i mammagrupp för Unga mammor, (det var jag och en till) man fick hela tiden kommentarer och blickar. hallå? jag var 20! såg visserligen ung ut.. men ändå.

Jag väntar nu bebis nr 2 och kommer vara 26 när h'n föds, och jag ska säga det att jag redan känner skillnad..Ursäkta alla som läser o reagerar nu, men jag känner mig faktiskt....GAMMAL denna gången,

Efter att min dotter föddes, kände jag PRECIS som du, det kom inte på en gång, men efter ett tag.. mer och mer.. Jag pratade inte med någon, men jag var nära att få det att gå rikigt tokigt, jag vaknade upp och insåg. "jag har tagit henne till denna världen, hon bad inte om det, det var jag som gjorde det, det är min skylldighet att se till att hon får det bästa liv man NÅGONSIN kan få, Om jag försvinner. Blir det inte så, Jag kan inte överge, jag får inte. Det är min skylldighet att finnas för henne, Nu och föralltid." Sekunderna efter jag insåg detta, bröt jag samman och grät länge länge.. Jag tog mig inte ur det direkt, och jag gick aldrig och pratade med någon (ångrar), men det blev bra igen, lite dag för dag, vi byggde upp en alldeles speciell grund efter detta, Livet är inte en dans på rosor, och vi blev lämnade av pappan efter en tid, men vi har varandra, och vi är så nära.. Jag hoppas verkligen du finner din styrka, Och jag vet att du och din underbara dotter kommer få ett magiskt liv tillsammans, Det är tufft nu,men det kommer ljusna, Be strong! Kram från en tjej som tror till 1000% på dig!

Jag tycker att du ska kunna lätta ditt hjärta utan att må dåligt. Alla behöver vi någon gång få lätta våra hjärtan. Ett tips från mig är att sluta grubbla på livet och bästa sätt att göra det är att hitta på något kul! Ta med dig bebisen ut eller träna lite så du får ut energin du får av att vara "instängd" för som ja gförstår det så har du hemmaundervisning. Kram

känner precis samma sak, alldeles!!

Hej, jag är också mamma och min son är åtta månader nu. Och den största lögnen är väl att man som mamma blir "automatiskt" lycklig. Visst finns det massor av stunder då man känner total lycka t.ax. när man ser sin lilla skatt sova sött eller le men samtidigt finns det en hel del krav på en som mamma. Krav från både sig själv och från omgivningen och dessa gör att man kan må väldigt dåligt emellanåt.



Vart jag vill komma är:

Dra ner på kraven på dig själv. Du vet alla saker du "måste" göra och gör bara de som faktiskt är nödvändiga (ta hand om Kelly, dig själv och unna dig att vila när hon sover)

Be din mamma och Kellys pappa om hjälp att ta henne då och då så att du kan ta ett långt bad eller nåt annat i lugn och ro. (sånt gör underverk)



Kram och hoppas att du mår bättre snart!

Detta låter verkligen som förlossningsdepression.

Vad du känner är inget konstigt, många unga tjejer känner så. Du verkar vara en toppentjej och en bra mamma. Kramar!

omg mikkis, jag känner likadant ;o

jag har det oxå bra, underbara vänner, det går bra för mig i skolan, snälla föräldrar och andra vuxna omkring mig, men ändå så vill jag som du, bara sova, och aldrig vakna mer..

kämpa på! <333

Jag lovar att dom tankarna kommer försvinna, du kanske inte tror mig men jag lovar dig dom kommer försvinna mer och mer. Alla har sina dåliga dagar ibland och det går inte att göra något åt, men att må dåligt hela tiden eller mer än vad man mår bra, det kommer förändras. Jag lovar, tro på mig. Har själv funderat på att ta livet av mig, usch låter hemskt att säga det..!

Du är stark och klarar det här!

Aw, lilla gumman! Det kommer försvinna snart, lovar ! Du klarar av det här!



puss, Moa ♥

Det är vanligare än du tror...Jag mådde oxå dåligt första tiden efter jag fått min dotter...blir det värre så tycker jag att du ska söka hjälp för det.

Hej



antagligen har du fått en baby bluse el förlossningsdepp. Det är viktigt att prata om. Maila mig om du vill jag har haft båda å har 3 barn idag.

Du är duktig :-)

kRAM PÅ DIG

Jag antar att du känner dig ganska nere med tanken på att allt kanske har gått för snabbt för dig? Jag menar du är bara 15år och är mamma.. Men du måste tänka på att det är för henne du måste kämpa för varje dag och låt henne vara din solstråle när du känner dig nere.. Visst du blev gravid sånt händer jag är 19 år och har redan blivit gravid 2 gånger båda gångerna har jag gjort abort. Och jag ångra mig så mycket över mina val, varför? För jag kände mig inte tillräcklig stark nog för att kunna ta hand om någon annan, men titta på dig du är 15 år och bär ett stort ansvar och det viktigaste av allt är att du klarar det.. Låt dig inte påverkas av andra med tiden kommer du inse att alla som vill dig illa kommer göra dig starkare.Du har hela livet framför dig och du har mycket kvar allt leva fortfarande.. Ovasett vad alla säger så har du bara en åsikt att bry dig om.. det är vad din dotter tänker om dig, att hon kommer vara stolt som har dig som mamma som ger upp hela sin ungdom för henne.. och viktigaste av allt att hon kommer vara den personen som kommer alltid älska dig ovasett vad. Så snälla ta hand om dig och folk som är elaka mot dig lär dig något utav det. Du är aldrig ensam <3 ta hand om dig, sophia

Jag fattar att du kan känna så det är inte konstigt med det, du har gått igenom en stor grej vid en ung ålder och går igenom en stor grej fortfarande! Men kämpa på och våga prata om det med dina äkta vänner, din familj och din pojkvän, det kommer göra så det känns lättare!

Älskade lilla vän.. Förmodligen har du drabbats av förlossningsdeprission - vilket är jättevanligt bland nyblivna mammor. Det är inget du ska skämmas över, men du ska absolut söka hjälp. Om inte annat för Kellys skull. Kram

Skärpning nu. Börjar bli lite smått trött på din blogg, den innehåller ju bara tråkigheter nu för tiden? Nu är det som så här att om du vill ha en blogg där du ska skriva om hur du vill somna in och aldrig vakna upp igen, hur olycklig du är när du borde vara lycklig, så skaffa dig en PRIVAT-blogg eller skaffa en dagbok. Din blogg är stor nu och det vet du mycket väl om, kanske ska börja fundera på vad du skriver här inne? Har följt din blogg en längre tid men som sagt, det börjar bli för mycket tråkigheter och trams. KOM IGEN NU, visa Sverige att du verkligen kan klara detta och sluta upp med tramsigheter

förlossningsdeppresion kanske? I så fall går det över mest troligt, men i vilket fall det än är borde du prata med någon, någon som kan typ! <3

Ja, tyvärr så mår ju de flesta tonåringar sådär ibland.. men du kommer nog över det. Som du sa så har du ju underbara vänner och en familj som bryr sig. Jag tror att du har tillräckligt med stöd för att orka igenom de lite mindre lyckliga tiderna. Du ska också veta att du har en massa med andra tjejer som hejar på dig och som önskar dig all lycka! Ha det bra <3

förlossningsdepp.... jo de e vanligt, vanligareän vad många tror, jag fick det med min äldsta dotter, jag var gammal(om man jämför med dig) änr jag fick mitt första barn, så det är inte alls bara unga som får det, det drabbar alla åldrar. inget konstigt eg hela ens liv förändras ju för alltid när man blir mamma. ring och prata med din bvc de har psykologer som hjälper en. inget att skämma för.



många kramar och lycka till!

Hej!

Vill bara börja med att skriva att du har en enormt bra blogg och beundrar verkligen vad du gör. Inte många 14 åringar som skulle ta på sig det ansvaret som du gjort!



När man läser dina deppiga inlägg så blir man så orolig för dig! Jag hoppas inte att det har något att göra med alla människors dumma åsikter som dem postar. Men jag hoppas du har någon som du kan prata med eller en psykolog som kan hjälpa dig igenom det :) Kanske fått en förlossnings depprition?

/ Kramar