Kapitel 3

Postat 2009-06-25 kl 14:12:56
Hejhej allihopa! Mikaela här! som vissa vet så håller jag på att skriva en bok.. som bygger på en myt som jag tror på efter några tidningsartiklar jag har bara kvar några kapitel kvar och sen ska jag skicka in den till ett bokförlag :) om det går bra..Jag har valt ut mitt favorit kapitel som jag skrivit så ja...Här kommer det :)


Kapitel 3

Fullmåne

 

Sjöjungfrun smålog lite. Hon kollade runt lite där hon låg i badkaret.

Det såg ut som hon tänkte.och hon såg bekymmrad ut, hon kollade på månen,det var fullmåne. Sjöjungfrun hade massa rivsår,förmodligen från alla strider hon varit med om under vattnet. Och hon var mager och smal och det såg ut som hon inte ätit på många dagar. Pedro tänkte att hon kanske ville ha något att äta,så han värmde en burk ärtsoppa . Det var det ända han hade eftersom han inte hade fångat någon fisk.

När han kom in i badrumet för att lämna ärtsoppan så var hon borta! Borta som vinden,det ända man såg var blöta fotspår som ledde till klädkammaren.

 

Han följde fotspåren till dörren och öppnade den. Och där satt hon,samma. långa blonda hår och sorliga ögon. Men en sak var annorlunda,hon hade ben!

 

Men..men! Stammade Pedro.

Sjöjungfrun stirrade på honom som om han vore galen.

Hon började skratta på det mest underliga sätt.

Hon pekade på månen och sa till honom:

-Du behöver inte vara rädd,om jag är på land vid fullmåne så blir jag en människa.

Sa hon med en väldigt underlig australiensk dialekt.

Pedro var nu väldigt förvirrad.

-Du,du kan prata engelska!sa pedro(i det här fallet svenska).

-Bara när jag är människa,sjöjungfrur kan inte prata,men dom förstår vad människor säger.

Men tyvärr måste jag hem nu. Sa sjöjungfrun.

Sen gäspa hon och sa:

-Men det var länge sen jag kunde gå,kan jag sova här ikväll?jag är döds trött.

Även fast hon redan såg död ut.

Pedro visste inte vad han skulle säga,hon kunde ju döda honom medans han sov,men han skulle ju inte behöva jobba om han hade en livs levande sjöjungfru med sig hem. Alla tror ju att det är en myt,även Pedro fortfarande som var väldigt förvirrad vid det här laget.

 

Men han sa ändå:

Javisst,stanna hur länge du vill.

Hon gav honom ett leende och sa:

-Du kan kalla mig Aquarina,det är så jag heter.

Och sen la hon sig på båtdecket och somnade snabbt.

Pedro la sig brevid henne och strök hennes hår och så småning om somnade han också.



Alternativ till framsida:

ritat av mig såklart jag är dålig på ansiktsutryck... men aja detta är bara en skiss inget annat !

skisser från mitt anteckningsblock:

så det var det...hoppas ni tyckte det var spännande med denna artikel...
var snälla nu :)
ha det bra!<3
Anonym
Postat 2009-06-26 kl 18:02:00

Fin handstil

Micah
Postat 2009-06-26 kl 23:26:53
Blogg: http://micah.blogg.se/

Japp,;) kladd



Kommentera inlägget här:

» Namn

» Mail

» Blogg/hemsida

» Kommentar